Gustaf Grapengiesser, som läste Kritiska perspektiv på kris, kultur och demokrati hösten 2021, berättar om essän han efter kursen skrev för OBS i P1 för Mathias Ericson – – –
”En septemberdag byter jag min vanliga existens med bas utanför Simrishamn, mot en helt annan i Nicosia på Cypern. Väl på plats köper jag en motorcykel, en liten enkel maskin från 90-talet med 400 kubik. I fickan har jag mitt pass som låter mig passera över gränsen till den norra ockuperade delen av ön. En hård, men samtidigt överraskande informell gräns, erkänd av den norra sidan men inte av den södra grek-cypriotiska. Den här informella linjen är också en del av EU:s yttre gräns, men på grund av sin tveksamma status är den fortfarande relativt enkel att passera även för den som inte har sina papper iordning.”
Onsdagen den 9:e mars läste Gustaf Grapengiesser upp sin essä Migration är alltid en existentiell erfarenhet i OBS i Sveriges Radio. Inslaget spelades in strax efter att Gustaf kommit hem till Sverige efter ett halvår på ett center för asylsökande utanför Nicosia på Cypern. I essän utgår han från sin tid på Cypern och de människor som han mötte där, men också från litteraturen och diskussionerna på vår halvfartskurs Kritiska perspektiv på kris, kultur och demokrati som han läste på distans under hösten. Som kursansvarig kontaktade jag Gustaf för att höra mer om arbetet bakom essän. Under denna kurs väljer studenterna vilka teman de vill fördjupa sig i, och Gustaf arbetade med frågor om hur vi kan förstå val och agens som del i migranters livssituation utan att det inkräktar på deras tillskrivna skyddsvärde. I essän säger han:
”Vår förmåga att göra val och reflektera över våra mått och steg är som sagt grundläggande i det existentiella perspektivet. Det är rent av vad som definierar oss som människor. Valen gör oss till subjekt inför oss själva. Men det är också så att när vi känner igen och erkänner den andres val förstår vi också henne som ett mänskligt subjekt. I situationer när vi inte erkänner, eller ser den andres val, underkänner vi alltså i viss mån dennes mänsklighet. Den här människan omformas till att endast bli en siluett i ett kollektiv, utan historia eller identitet. Någon som liksom bara uppstår vid gränsen som ”nyanländ”.”
Detta aktualiserades i hans möten med människor som korsade gränserna på Cypern, men även hemma i Malmö. En central fråga på kursen Kritiska perspektiv på kris, kultur och demokrati är vad som är en kris för vem, och den sätts här i relation till drömmar om möjliga framtider och förutsättningarna för sådana drömmar.
Mathias: Hej Gustaf! Kan du berätta lite om hur det kom sig att du gjorde detta inslag i OBS?
Gustaf: På ett sätt är det en rätt förmäten text, jag känner mig verkligen fortfarande som en nybörjare i de här frågorna, men den är ett försök att reda ut saker som jag funderade på när jag var på Cypern och samtidigt läste kurslitteraturen. Det fanns något väldigt provocerande med glappet mellan det teoretiska och det praktiska. Det retade mig, men var också intressant att diskutera under de olika seminarierna.
Mathias: Ja, de där glappen tänker jag är viktiga för att utveckla våra tankar. Kurslitteraturen ger perspektiv på saker vi upplever, men det vi upplever ändrar också våra läsningar av teori. På kursen uppmuntrar jag till att undersöka saker som irriterar eller upptar vårt tänkande. Jag minns att du återkommande berättade att du ville skriva fram och fundera kring en slags hjältehistoria om migranter. Det verkade som att det för dig handlade om att utmana ett slags omöjligt tal eller tänkande. Kan du berätta lite? Du nämner ju inte hjälte i din essä, men jag uppfattar det som att just hjältetemat sätter ett analytiskt fokus i dina reflektioner – eftersom det är ett omöjligt tal om migranter på något sätt?
Gustaf: Ja verkligen, en person jag känner beskriver sin flykt från Iran till Sverige 2015 som sitt stora äventyr och som en lycklig tid och som kanske den enda gång som han känt sig verkligt fri. Trots de enorma faror och risker som han tog på vägen. Under kursen läste vi ju bland annat Lauren Berlants bok Cruel Optimism, som för mig i alla fall påminde om hans resa, först den enorma optimismen som är helt livsbejakande och sedan den enorma besvikelsen under asylprocessen och försöken att forma in honom in i en helt annan identitet än den han själv uppfattade sig som, en slags långsam, och tråkig, död där hans värde är i princip noll i relation till det regelverk som plötsligt omger honom.
Mathias: Ja, Berlant tänker jag var viktig för din fråga om att skriva en omöjlig hjältehistoria, med frågor om hur människor bär på hopp även i de mest hopplösa situationer?
Gustaf: Ja just det. Kanske så här, att även om man vet att det man drömmer om i längden kanske är dåligt för en själv är kanske de där drömmarna man har ändå något verkligt värdefullt och ibland det enda som gör att man ändå kan gå vidare.
Mathias: Jag tänker att det också är kopplat till hur du i din essä arbetar med Giorgio Agamben och hans text om det nakna livet. Vi har ju inte läst Agamben på kursen, utan du plockade in den från tidigare kurser du läst. Den förekommer däremot som en central referens i flera av de texter ni läst och jag är lite nyfiken på hur du utveckla dina tankar här, med koppling till frågor om kris, beskydd och säkerhet?
Gustaf: Ja, jag tycker Agambens sätt att säga att människor i praktisk mening faktisk är olika värda är befriande sant. Alla vet ju att det är så, rättigheterna som tilldelas och värderingen av mänskligt liv är radikalt olik beroende på omständighet. Sen gäller det ju att inte nöja sig med att det är så kanske.
Mathias: En av de texter ni läste och som du återkom till var Mark Neocleous bok Critique of security.Han refererar till Agamben och utvecklar en kritik inte bara av kris och krig utan även idén om fred och normalitet. Hänger det samman med det du talar om i din essä? På något sätt blir ju detta med ens val så knutet till idén om frihet, och det sätts på undantag i en kris. Hur tänker du kring det?
Gustaf: Jag tänker att i allt försvar av det pluralistiska samhället så gäller det verkligen att se till att folk också tycker olika. Pluralismen är ju lite värd om alla ändå formas till att tycka samma saker, därför gäller det att på något sätt ge ordentligt utrymme till besvärliga människor. Idag till exempel vore det kanske bra att i alla fall något riksdagsparti var emot vapenexport, eller för den delen kritiserade kapprustning, vapenindustri och så vidare. Precis som att det var bra att det funnits kritiska röster som ifrågasatt Folkhälsomyndigheten eller kanske till och med vaccinmotståndare under pandemin, även om vi menar att de har fel. Det gillade jag i kursen att det under samtalen faktiskt blev ett ifrågasättande av de egna utgångspunkterna.
Mathias: Jag tänker att det du säger här kan knytas till en annan text på kursen, av Chantal Mouffe. Hon betonar ju just vikten av olika positioner och att bråka med idén att vi skulle vara överens om vad jämlikhet, pluralism eller demokrati är. I just den här boken är hon kritisk till att populism fått en så negativ klang, som ett sätt att avfärda något negativt och peka ut det hotande Andra. Hon menar att populism också är en garant för demokrati, som har att göra med att konstruktionen av den folkliga viljan och mobilisering för social förändring kan göras på olika vis. Att problemet inte är populism, utan hur den riktas.
Gustaf: Ja precis.
Mathias: De frågor du skriver om har ju fått ny aktualitet nu med kriget i Ukraina. Jag tänker på hur nya skillnader dras upp mellan skyddsvärda och mindre skyddsvärda migranter. Hur tänker du på din essä så här i efterhand, i relation till den nuvarande situationen? Är det något som du särskilt vill lyfta fram?
Gustaf: Jag tror inte jag hade kunnat skriva den idag, inte för att jag har ändrat åsikt utan för att det helt enkelt blir andra frågor som ställs i den här situationen, utan att vara pacifist själv så kanske jag hellre skulle vilja sätta mig in i det perspektivet just nu.
Mathias: Ja, det kommer vi säkert att arbeta med i höst. Men är det någonting mer om arbetet med din OBS-essä som du vill lyfta här? Eller har du några frågor du vill ställa till mig?
Gustaf: Kanske något ifråga om teori i relation till praktik. På många sätt tycker jag man både kan förstå och i viss mån stå bakom flera av de praktiska mått och steg som görs av både myndigheter och enskilda – i relation då till dagspolitiska frågor som kriget i Ukraina eller hur flyktingmottagandet sker – samtidigt som samma mått och steg ur en teoretisk synpunkt är väldigt lätta att klä av för att de representerar en form av tja, hegemoni kanske eller biopolitik. Jag vet inte om det ibland är så att de här kritiska perspektiven leder en in i en praktisk återvändsgränd där konsekvensen blir att allt på något sätt blir omöjligt och låst. Hur ser du på det?
Mathias: Jag tänker att kritiska perspektiv lätt kan framstå som just att ”klä av”, att sätta sig över eller bortom, att ha kommit över. Men det är inte så jag tänker med kursen eller vad teori bidrar med. För mig har det varit viktigt att ingen kritisk position är trygg eller klar, utan prövas och sätts i nya vinklar. Det har varit kul att arbeta med kursen, som ska gå tredje gången i höst, just för att de som läser kursen kommer in med olika tankar och utmanar varandras perspektiv. Det sker ibland oväntade förskjutningar i vad som är kritiska perspektiv. Catharina Thörn, som är professor hos oss, brukar tala om att kulturstudier är en form av intellektuell praktik. Det är väl en förhoppning jag haft med den här kursen också. I det ligger att teori och praktik hänger ihop, att teori också är en form av praktik och att praktik är en form av tänkande. Som du säger kan ju teori och kritiska perspektiv göra det låst, eller ingjuta en känsla av att praktik är omöjligt, eller meningslös. Men då har ju den tappat sitt värde tänker jag. Kritiska perspektiv ska ju öppna upp för möjligheter till social förändring där den inte tänks möjlig. Alltså skapa praktik. Vet inte om det är svar på din fråga?
Gustaf: Tack, det gör det absolut, det är kanske ett sätt att försöka skärpa sig helt enkelt.
Mathias: Har du någon avslutande kommentar eller reflektion?
Gustaf: Att det var kul att läsa kursen. I början hade jag lite svårt att förstå vad vi läste egentligen och kanske grymtade en del över urvalet. Men det föll verkligen på plats under vägens gång. Litteraturen från kursen har liksom guidat mig vidare. Jag använder nu Berlant, som jag inte kände till före kursen, i min masteruppsats i Global Political Studies på Malmö Universitet. Vilket också lett mig in på Judith Butler och Sara Ahmed och hennes bok Strange Encounters.
Mathias: Vad kul! Sara Ahmed är inte med på just den här kursen, men jag hade den i åtanke. Nu har jag istället låtit Ahmeds Cultural politics of emotion vara en central text på en annan kurs vi skapat, som också rör kriser men ur ett lite annat perspektiv. Den heter Kriser, kulturkrig och brytningstider och går på distans på vårterminen. Även Judith Butler är ju en referens som många på kursen relaterat till men som inte är med på kursen. Hon har skrivit väldigt bra om krig och sårbarhet, men även om protester mot våld och ickevålds-aktioner, vilket ju helt klart är aktuellt idag, exempelvis kopplat till dina tankar om pacifism och vapenleveranser. Ska funder över detta framöver i planeringen av kursen.
Tusen tack Gustaf!
Text: Mathias Ericson, kursansvarig på Kritiska perspektiv på kris, kultur och demokrati
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Här kan du lyssna på Gustaf Grapengiessers OBS-essä Migration är alltid en existentiell erfarenhet
Och här kan du läsa mer om kursen Kritiska perspektiv på kris, kultur och demokrati (Kulturstudier, 15 hp) som går på halvfart och distans hösten 2022. Öppen för alla med en kandidatexamen. Ansöker gör du på Antagning.se
kulturochdemokrati.wordpress.com 