Nu läser vi Policing the Crisis – igen

Anders Westerström,
doktorand i kulturstudier och seminarieledare på masterprogrammets introduktionskurs Kultur och demokrati. – – –

I Policing the Crisis: Mugging, the State and Law and Order, som först publicerades 1978, utgår Stuart Hall, Chas Critcher, Tony Jefferson, John Clarke och Brian Roberts ifrån ett brutalt rån mot en irländsk man ur arbetarklassen som begicks av tre rasifierade arbetarklassungdomar (16, 15 och 15 år) i Handsworth, Birmingham år 1972. Boken är en omfattande analys av sin samtid eller the conjuncture som är ett centralt begrepp i boken. Metoden har ibland översatts till svenska som sammanbrottsanalys, men det gör inte riktigt rättvisa åt arbetssättet och begreppet; det kan förstås både som en periodisering, dess upplösning eller inträdande i en ny tid. I analyser av mediebevakningen av fallet, domarna (dessa var exceptionellt hårda, 20 år för huvudgärningsmannen och 10 år vardera för hans medhjälpare), brottsstatistik, karibiska invandrares position på den brittiska bostads- och arbetsmarknaden och en mängd andra viktiga samtida processer och händelser målar författarna en bild av vilken roll detta brutala rån spelade i den explosiva stämning som rådde på 70-talet i England.

I Policing the Crisis får vi följa en vindlande historia om hur lag och ordning användes för att spela på det sunda förnuft som ansågs finnas i den vita arbetarklassen, och på det sättet bidrog till att skapa en ny auktoritärare ordning. I Handsworthfallet gjordes den rasifierade arbetarklassen till syndabock för den ekonomiska kris och den allmänna känsla av uppbrott som upplevdes när omfattande sociala kamper utmanade den rådande ordningen och bröt mot den tidigare konsensusorienterade regimen. Det engelska samhället präglas fortfarande i hög grad av den kulturella och ekonomiska omstrukturering som skedde under den här perioden. Många av de tendenser som analyseras i boken är också skönjbara i vår egen svenska samtid. Lag och ordning har till stor del kommit att dominera den offentliga debatten och den rasifierade arbetarklassen görs även nu till syndabok. Det är därför vi läser Policing the Crisis som en del av introduktionskursen till vårt masterprogram Kultur & demokrati. Under höstens seminarier har vi gestaltat vår ofärdiga och pågående förståelse av boken genom bilder; med utgångspunkt i dessa har vi sedan utvecklat nya insikter. Nedan delar vi med oss av några av dessa.

Via en interaktiv tavla har studenterna i slutet av de två seminarierna om Policing the Crisis fått rita en aspekt av de kapitel vi diskuterat som de särskilt tar med sig därifrån. På ovanstående tavla reflekterade vi bland annat runt vilken roll te har i det engelska samhället, ett exempel som författarna använder sig av i sin analys för att förstå hur den härskande klassens idéer framställs som sanna, universella och del av det sunda förnuftet – och därmed blir hegemoniska. Det är för den engelska medelklassen som tedrickandet varit något som sker på eftermiddagen i finrummet, som en förfriskning mellan lunch och middag. I den engelska arbetarklassen har te snarare druckits som en middag när mannen kommer hem från jobbet och har hunnit duscha och byta kläder. Författarna visar hur tedrickande, som alltså är olika praktiker för olika klasser, blivit tolkat genom medelklassens praktik.

Ett annat begrepp ur boken som stannade kvar hos många studenter var secondariness. Initialt läste jag detta begrepp som det mer poststrukturalistiskt orienterade otherness, en process där andra praktiker, och det kan handla om allt möjligt som inte är som ”våra”, blir utpekade, marginaliserade och bortrationaliserade. Det är det cirklarna och pilarna försöker visa; att det är en process som kan ske på flera olika nivåer. Secondariness däremot är mer ett strukturalistiskt orienterat begrepp som i Policing the Crisis används för att beskriva hur den rasifierade arbetarklassen ur alla aspekter och i flera generationer haft en underordnad status. Handsworth-rånarnas familjer hade bott i England i flera generationer, men de blev ändå syndabockar och lyftes fram som orsaken till en omfattande social oro och känsla av uppbrott. Liksom tidigare år var det känslosamt för många studenter att läsa om detta. Vissa hade själva erfarenheter av att utsättas för strukturellt rasistiskt förtryck; Stuart Hall och hans kollegor synliggör dessa strukturer genom en rigorös empiriskt och teoretisk utvecklad analys. Vi fortsätter att läsa Policing the Crisis med våra nya studenter på masterprogrammet Kultur & Demokrati varje höst både för att den är ett nyckelverk i den rika kulturstudietradition som Birminghamskolan lämnade efter sig och för att den fortfarande är lika aktuell.

Annons